Förvirringen är total..

..och det är INTE mitt fel!
Jag har sen ett par dagar tillbaka börjat lägga märke till att jag blivit mer förvirrad än vanligt. Ta till exempel när jag ska skriva sms, rätt vad det är så står jag där och måste bokstavera mig fram för att minnas hur man stavar enkla ord som arbete,träning, apport och så vidare. Sen har jag börjat glömma saker i betydligt större utsträckning än vanligt. Jag menar, ett visst bortfall får man ju räkna med men nu är det ju extremt, nu kan man nog tala om ett totalt bortfall faktiskt!
Så imorse när jag inte ens kom ihåg vart jag hade gjort av plånboken så fick jag nog, "Nu är det dags för ett allvarligt samtal med han där uppe på kontoret" tänkte jag. Efter mycket om och men bemödade sig sagda lilla lappgubbe att engagera sig i mitt problem, och det var då jag insåg vart problemet ligger..eller inte ligger för att vara exakt.
Ni vet ju hur det kan se ut i ett arkivskåp, saker och ting är lagda i bokstavs- eller nummerordning, allt för att det ska vara lätt att hitta. Så är inte fallet på mitt hjärnkontor kan man väl säga. Med en kaffekask i ena handen och en bit torkat renkött i den andra sitter han där utanför sin kåta, nöjt tillbakalutad på ett renskinn utan ett bekymmer i hela världen. Givetvis ser han väldigt förnärmad ut när jag frågar hur det står till med arkiveringen och om han har koll på kontoret egentligen. Med en förtrytad min kravlar han sig upp ur sin tillbakalutade ställning (tro inte att han släpper varken kask eller renkött för en millisekund, de sitter i ett järngrepp genom hela proceduren!) samtidigt muttrar han något ohörbart om att fruntimmer inte begriper sig på det här med ordning och reda..Med en mycket nöjd min slår han sedan upp dörren och med en något ostadig gång lullar han in i kåtan. Sen ställer han sig där, mitt i röran med ett mycket belåtet leende som på något vis ska förklara för mig att han har stenkoll, fortfarande med kask och renkött i högsta hugg. Min lilla lappgubbes version av stenkoll är dock under all kritik. Jag ska försöka ge er en bild av hans version av arkivering så kanske ni förstår min totala förvirring. Runt väggarna ligger det travar med renskinn och ved, varvat med en och annan dunk med obestämbart genomskinligt innehåll, som förmodligen är orsaken till den något ostadiga gången. Mitt i kåtan brinner givetvis en tämligen rökig eld..och mitt i allt detta ser man här och där ett och annat papper som sticker ut. En mapp skymtar under ett av renskinnen och en till bunt används lägligt som kaffebord. Om jag inte misstar mig helt så har han även använt en del som tändved och några som ciggarett-papper, vilket förklarar varför jag inte för mitt liv kan minnas var jag placerat Tindras örondroppar..det minnet har han förmodligen rökt upp..Något irriterad frågar jag om han vet var jag har lagt min plånbok. Jag kan riktigt se hur han stelnar till, hur kugghjulen börjar snurra och långsamt långsamt sprider sig ett brett leende över hans rynkiga lilla nuna och alla tre tänder blir synliga. "Jomenvisst serru, det är ju klart man vet det vettu" hasplar han ur sig samtidigt som han skuttar(ja den gången beskrivs nog bäst som ett skuttande med krökt rygg) fram till en mörk vrå. Där börjar han rota och leta så det flyger papper till höger och vänster. Samtidigt som några landar farligt nära elden så ser jag på de förbiflygande papprena att "jaha, det är ju där jag har lagt deklarationen, och ja just det ja, jag skulle ju ringa till det där företaget, det hade jag glömt..och helvete bilen får körförbud på måndag!!". Medan jag står där och blir argare och argare så verkar han ha hittat det han letar efter..nöjt dyker han fram ur högen med ett skrövligt, mycket slitet och tämligen gulnat papper i högsta hugg, han har till och med släppt renköttet (visserligen stoppat det i mun men ändå). Mellan tuggorna lyckas jag förstå att han har minsann stenkoll på alla papper och här ska man inte komma och gnälla för han hittar han, lappgubben går det att lita på ska hon veta!
MYCKET misstänksamt tar jag en titt på pappret han håller fram under näsan på mig..jojo, här har vi stenkoll minsann..nu vet jag var min knallröda plånbok som varit försvunnen sen jag var sju har tagit vägen, mycket användbar information..