Jag skriver ju allt som oftast om mina hundar här, av fullt begripliga skäl. Men nu skulle jag vilja skriva en liten snutt om en herre jag inte nämnt förut. En hårig herre med lång näsa och en förkärlek för mat..nej jag pratar inte om Gerard Depardieu. Jag pratar om en islandshäst som tar varje tillfälle i akt till att sticka näsan i blöt och på ett eller annat vis hamna i trubbel. Sprettur som han heter är den andra hälften av de två hästar som står i "mitt" stall. Han har spenderat hela våren med att driva mig och matte Mia till vansinne genom sina dagliga utbrytningar ur hagen. En dag när jag fångat in honom ungerfär trettiotolv gånger bestämde jag mig för att studera honom. Väl gömd bakom ett hörn kunde jag efter några minuter se hur han fick den där blicken som bara busiga ponnys kan få, den där när de liksom får för sig att de är en vildhäst på de oändliga stäpperna, där varje dag är en kamp för överlevnad och där det största en häst kan göra är att ge en sabeltandad tiger på nöten (i detta fall stallkatten Sixten som fick springa för brinnande livet). När han försäkrat sig om att ingen ondsint jägare (jag skulle jag tro) fanns i närheten tog han sikte på sin ärkefiende, eltråden. med en bestämd blick gick han obevekligt fram till dess svagaste länk, där undertråden saknades. Med en mycket stolt blick besegrade han jägarens fälla (jag hade placerat ett badkar där i tron att det skulle hindra honom). Först den ena hoven sen den andra, tills han stod med alla fyra i badkaret. för en kort sekund såg han lite förvirrad ut innan han verkade komma ihåg att man tar sig ur på samma sätt som man tar sig in. Med högt buret huvud travade han sedan nöjt iväg över gårdsplanen, tillsynes fri. Nu tillhör inte Sprettur de smartaste hästar så efter en stund när hans älskade Danika lungt lommade ner i nedre delen av hagen kände han sig lite ensam och övergiven och ville gärna följa efter, men han stötte på ett litet problem. Han kom ju inte in!!!
Anledningen till att denna herre omnämns här är för att samma sak inträffade idag, med lite annat sceneri bara. Spretturs matte Mia är väldigt förtjust i agillity och har införskaffat en komplett hinderbana med A-hinder och allt. Då det råder lite brist på plana ytor har denna ställts upp i ena hörnet av beteshagen, väl inhägnad..om man inte heter Sprettur och ibland förväxlar sig själv med James Bond eller Joe Labero, för det är ju lätt hänt menar jag. Hur som helst så hade han stått och studerat agillity banan ganska länge, med en sån där längtansfull blick som är övertygad om att gräset är grönare på andra sidan. Trots att jag stog långt bort kunde jag se på hela hästen när han fick den där "vildhästblicken" och med bestämda steg tråcklade sig in i agillitybanan. Med en nöjd suck började han äta mitt bland A-hinder, slalombana och tunnel. Det dröjde inte länge förrän Danika lugnt lommade vidare upp mot mig vid stallet för att se om det erbjöds något gott. Ungefär en halv nanosekund senare insåg herr islandshäst att hans kära gått iväg och att han var ensam mitt bland en hel hop sabeltandade tigrar..Jag kan bara säga att det är ett rent mirakel att det inte blivit kaffeved av Mias agillity bana och att Sprettur inte brutit något, med tanke på den bulldozer teknik han valde att använda sig av för att fly från dessa otäcka monster. monster som ljudköst smugit sig på honom. Det är inte lätt att vara en liten islandshäst med alldeles för mycket fritid för sitt eget bästa..
0 kommentarer:
Skicka en kommentar