Ring ring, bara du slog en signal..

På mitt jobb har vi något som heter jourtelefon..Ibland brukar den få följa med mig hem när chefen vill vara helt ledig, så var fallet denna helg. För det mesta är det en väluppfostrad telefon som sällan säger särskilt mycket utan ligger tyst och stilla där man placerar den. Idag däremot, råkade den ut för en liten olycka. Min yngsta lilla hund, den med lite längre päls ni vet, har plötsligt fått en förkärlek för att stjäla mina jackor, smyga in med dem i en mörk vrå och tugga i sig det hundgodis som oftast finns i fickorna. Må så vara att hon inte äter sönder fickorna längre men det är så där lagomt trevligt när man sen sätter ner handen i jackfickan och upptäcker att det är en geggig sörja av hundgodissmulor där i. Hur som helst, idag hade jag ju även jourtelefonen i jackfickan..Antingen så trodde Raijah att det var en ny sorts, lite större godis eller så behöve hon helt enkelt ringa någon. Tyvärr så är ju inte en vanlig mobiltelefon hundanpassad så man kan väl lugnt säga att mobilen inte riktigt är i toppform längre. Kort sagt, vi har för tillfället ingen jourtelefon på jobbet..som tur är så klarade sig sim-kortet och jag har ju någon gammal mobil liggandes hemma..så om jag bara lyckas lägga fram historien på att bra sätt kanske jag får behålla jobbet också!