Som ett brev på posten..

Jodu, nu är det med livet som insats man vistas nära Tindra. Fast hon ser så eländig ut så jag kan inte låta bli att vara där och mysa med henne.
Är du Umebo så vet du ju hur galet varmt det är idag. Men jag klagar inte, bara konstaterar för jag gillar ju värmen, synd bara att man inte får vara ledig i den. Är ledig på fredag och lördag men med min vanliga tur lär det väl vara spöregn då.
Hur som helst, när det är så här varmt får hundarna bada minst en gång om dagen, eller ja, Raijah badar, Tindra står vid vattenkanten och försöker hypnotisera alla insekter som far omkring på vattenytan. Hon är djupt koncentrerad ska ni veta!
Raijah hon slänger sig handlöst ut, det är en liten brant ned till ån där de brukar få bada så hon brukar komma rätt långt ut, sen simmar hon för glatta livet.
Ån ringlar sig förbi stallet, längs med åkrarna så när hundarna fått bada så beger jag mig alltid upp till hästarna för lite prat och kliande. Danika hon verkar känna igen ljudet av min bil för när jag kommer tillbaka med hundarna står hon alltid uppe i porten och väntar. Fast inte är det mig hon väntar på, det är den goda foderhinken som alltid tycks komma i samband med att matte anländer. Så medan Danika högljutt mumsade i sig sin mat idag har jag stått och kliat lite på lill-tjoffan och lyft på henne små fötter. Det ska ju börjas i tid så hon är van när hon blivit så stor att hennes protester faktiskt lönar sig. Men hon är himla duktig ska jag säga, bakfötterna får jag lyfta bäst jag vill och för det mesta även framfötterna. Ibland kan hon stå och stampa lite men hon brukar alltid ge sig, särksilt om man kliar lite på henne också, då blir den lilla näsan lång så lång...