Snilleblixtar och sånt..

Jag är ju inte direkt känd för mina briljanta ideér, eller det kanske är just det jag är, fast då snarare bristen på dem. Hur som helst, utställningssäsongen för oss vänstervarvare har ju obönhörligen infunnit sig, vare sig man är redo eller ej. Jag och Raijah tillhör den skaran som inte är redo, vi har inte riktigt fått in slutklämmen i vänster varvet, att ställa upp sig. Matte vet ju hur man gör, ler stort, sträcker på sig och ser ut som att "min hund är finast i hela världen och ska givetvis ha ett första pris med alla bokstavskombinationer till..". Men Raijah har inte förstått det där efter att le stort. Men under fredagens kvällskiss (inte min, hundarnas) så fick Raijah korn på en kisse och plötsligt stämde alla beståndsdelar som kommer efter "le stort". Hon stäckte på sig och såg ut som att det vore lika självklart som att myggen är jävulens påfund att hon skulle få alla första pris i världen. Det var då jag slogs av en snilleblixt så stor att den skulle göra barsebäck arbetslöst..eller ja, så kändes det i mitt huvud i alla fall.
Hur som helst, klassisk betingning blinkade framför ögonen på mig och snabbt som tusan viskade jag "vart är kissen" till Raijah, vilket genast resulterade i att hon blev ännu mer taggad. Mycket belåten med mig själv gick vi därifrån..av någon anledning kunde jag däremot riktigt höra en viss liten lappgubbe sittandes i sin kåta med benen i kors, sakta skakandes på huvudet samtidigt som han mumlar "voj voj voj"..men jag var alldeles för nöjd med mig själv för att tänka annat än att han måste vara avundsjuk, så fel jag skulle få.
Innan vi kommit hem från kvällskissen hann vi även se två igelkottar och återigen var jag snabb att viska "var är kissen" till Raijah. Hon blev än mer taggad den andra och tredje gången.
Igår var jag bjuden på grillkväll hos Åsa vilket betyder att man får klä upp sig. På med min fina orangea sommarklänning och till det ett par nya skyhöga klackar, riktigt snygg var jag måste jag få erkänna. Sen kom jag på att det är nog bäst att kissa hundarna innan jag far, men det brukar ju gå bra även om jag inte var van vid just dessa klackar. När jag kommer ut så ser jag en mamma med sin son som står och tittar på något. När vi närmar oss så pekar mamma mot buskarna och säger till sin son "vart är kissen?". För att uttrycka det milt så har den klassiska betingningen fungerat på Raijah och jag är evigt tacksam till en särskild lyktstolpe som stoppade det orangea x2000tåget från sin okontrollerade framfart i överljudshastighet...En viss lappgubbe hällde strax därefter upp en kask, svepte den och lutade sig tillbaka med ett nöjt leende..jävla gubbe..