Våra fantastiska äventyr..

Det var ett tag sedan..

2011-04-23T01:42:00.001-07:00

Jag hade faktiskt glömt bort den här bloggen helt och hållet då jag har en hemsida numera som är väldigt lätt att uppdatera...
Däremot så har jag så mycket jag vill skriva av mig som inte riktigt passar in på en hemsida för mina hundar..är i valet och kvalet om jag ska köpa ytterligare en webdomän och göra en hemsida/blogg för mig själv också eller om jag ska behålla denna. Den här är ju fin och så och jag har ju en massa inlägg här som jag skulle vilja spara..men samtidigt är den lite begränsad i layout och allt annat som jag skulle vilja göra..hmmm..ja det får väl funderas på ett tag till det där. Men känne jag mig själv rätt så kommer det inte dröja länge innan jag har köpt en till domän för nu sitter jag och planerar layouten i huvudet samtidigt som jag skriver...

Den som lever får se!

Öööörrrn ööööörrnnnnn...

2010-07-21T13:01:00.000-07:00

Idag har jag äntligen haft tid att tömköra Danika. Hon har ju sedan några veckor innan hon fick föl fått gå på semester. Men den senaste tiden har det verkligen börjat bli på tiden att hon får jobba och bygga lite muskler, särskilt som jag längtar som en dåre efter att få rida henne. Det vill jag dock inte göra förrän hon har sina ryggmuskler tillbaka. Hur som helst, lite bråkig var hon allt idag, och det får man väl begripa. Så medan jag försökte få ordning på tömmarna då även jag är lite ringrostig så gick hon och skrek efter fölet och gjorde allt annat än att ta yttertömmen. Och mitt i all den där kalabaliken så säger Sandra "Titta Jenny, där är örnen". Och mycket riktigt, där ovanför våra huvuden seglar denna magnifika örn ljudlöst fram. Den är helt otroligt vacker.

Någon annan som är helt otroligt vacker är min häst, Danika. Hon har varit min i snart fem år och jag blir fortfarande helt tagen av att se henne i rörelse, hon är verkligen en riktig skönhet den damen.

Det var på håret..

2010-07-18T12:32:00.000-07:00

i sista stund, elfte timmen och allt det där man säger när det verkligen verkligen var nära en katastrof.
Vi tar det från början. Jag har ätit middag hemma hos mamma idag, grillat och gott som bara den. Till min stora glädje fick jag med mig en matlåda hem. på vägen hem fick jag ett plötslig sug efter trocadero. Men jag ville inte åka på affärn eftersom hundarna var lös i baksätet och det skulle innebära för lång för dem att vara obevakade i bilen. men så tänkte jag att in på Statoil går det ju snabbt, då borde de inte hinna ställa till det alltför mycket.
Sagt och gjort, jag skyndar in på Statoil och inser till min lycka att jag är ensam där inne. men så på f-n, när jag ska gå till kassan har det från absolut ingenstans uppenbarat sig tre personer före mig i kön. Orolig för vad som försigick i min bil så betalade jag tillslut snabbt och stressade ut till bilen. När jag rundar hörnet och ser min bil så ser jag även hur Raijah smyger från framsätet, till baksätet och i ett försiktigt grepp, längt ut med framtänderna håller hon i kanten på min matlåda. Hastigheten jag använde för att ta mig fram till bilen kan säkert platsa i Guiness rekordbok och i samma sekund som jag sliter upp bakdörren, sliter Raijah upp locket på min matlåda. Jag hinner uppfatta hennes svart och mycket förväntansfulla blick, och i samma stund som hon öppnar sin lilla trut för att norpa åt sig karreébiten så rycker jag undan matlådan under näsan på henne. Fortfarande med munnen öppen släpper hon ifrån sig ett litet förbryllat ljud och tittar upp på mig med en mycket förvånad och oförstående blick. Istället för att ge henne den utskällning jag hade på lut så brast jag ut i ett gapskratt..den pärluggle-minen skulle jag kunna betala för!

Int. utställning i Sjulnäs, Piteå

2010-07-17T09:20:00.001-07:00

Idag har vi varit på utställning igen, jag och brudarna. Vi anlände sist som vanlig men det är väl dumt att bryta en fin tradition antar jag. Hade med mig båda damerna idag och således en bur också. Den buren är väldigt trasig och skulle inte kunna hålla så mycket som en fluga på plats. Så jag har börjat dagen med att införskaffa en ny stooor och fin bur så nu ryms tjejerna tillsammans när vi åker på utställning.

Nå nog om det, till det viktigaste..

För tredje gången på raken så har min fina fina J Strong Souls Take My Brath Away "Raijah" plockat hem ett cert på en internationell utställning. Domare Wim Wellens från Nederländerna gillade Raijah och trots en låång diskussion om vad hennes fettknöl på svansen kan tänkas heta på utrikiska så fick hon följande fina kritik:

2 years, Very typical bitch. Very elegant, need to develop more in body. Nice long head with excellent expression. correct bite. Excellent neck and shoulder. Correct hindquarter. Excellent coat. Good moves and nice temperament.

Det känns extra roligt att hon har fått sina tre Cert för tre olika domare från tre olika länder. Det visar att hon uppenbarligen håller god klass och är en bra representant för rasen.

I konkurrensen (som vi för ovanlighetens skull hade, skojigt!) så fick vi se oss slagna av den finska tiken Wayfarers Dragon Lady. Fast lika glad är vi för det.

Så här i efterhand så önskar jag att jag anmält även Tindra då jag fått en liten nytändning med damen i fråga sen hon klarade eftersöket. Men hösten är lång och vi har åtminstone två utställningar till inplanderade framöver, för att inte tala om alla jaktprov, eftersök och viltspårsprov som det ska anmälas till..Phew, det är nog bäst jag sätter mig ned och planerar lite!

Ha det gott i sommarvärmen!

Som ett brev på posten..

2010-07-14T07:43:00.000-07:00

Jodu, nu är det med livet som insats man vistas nära Tindra. Fast hon ser så eländig ut så jag kan inte låta bli att vara där och mysa med henne.
Är du Umebo så vet du ju hur galet varmt det är idag. Men jag klagar inte, bara konstaterar för jag gillar ju värmen, synd bara att man inte får vara ledig i den. Är ledig på fredag och lördag men med min vanliga tur lär det väl vara spöregn då.
Hur som helst, när det är så här varmt får hundarna bada minst en gång om dagen, eller ja, Raijah badar, Tindra står vid vattenkanten och försöker hypnotisera alla insekter som far omkring på vattenytan. Hon är djupt koncentrerad ska ni veta!
Raijah hon slänger sig handlöst ut, det är en liten brant ned till ån där de brukar få bada så hon brukar komma rätt långt ut, sen simmar hon för glatta livet.
Ån ringlar sig förbi stallet, längs med åkrarna så när hundarna fått bada så beger jag mig alltid upp till hästarna för lite prat och kliande. Danika hon verkar känna igen ljudet av min bil för när jag kommer tillbaka med hundarna står hon alltid uppe i porten och väntar. Fast inte är det mig hon väntar på, det är den goda foderhinken som alltid tycks komma i samband med att matte anländer. Så medan Danika högljutt mumsade i sig sin mat idag har jag stått och kliat lite på lill-tjoffan och lyft på henne små fötter. Det ska ju börjas i tid så hon är van när hon blivit så stor att hennes protester faktiskt lönar sig. Men hon är himla duktig ska jag säga, bakfötterna får jag lyfta bäst jag vill och för det mesta även framfötterna. Ibland kan hon stå och stampa lite men hon brukar alltid ge sig, särksilt om man kliar lite på henne också, då blir den lilla näsan lång så lång...

Lite ditt och datt

2010-07-13T08:12:00.000-07:00

Har egentligen inte så mycket av värde att säga, fast å andra sidan så händer väl inte det så ofta ändå.
Tindra har ju varit hos min söta mamma hela helgen då jag tyckte hon skulle slippa den långa bilresan till Gällivare när hon nu liks inte skulle ställas ut. Hos mamma finns det ju ett gäng gourmander på fyra ben, nej inte hennes hundar, katterna..De äter ju en hel del mat också men när Frau Grau bor där så får de vackert lov att banta. Inte så att mamma slutar ge dem mat bara för att Tindra kommer dit, nej de hinner helt enkelt inte äta sin mat innan Tindra liksom rinner upp på diskbänken och ljudlöst sörplar i sig all kattmat. Och det verkar inte heller spela någon roll hur arg man blir på henne, kattmaten är alldeles för god för att avstå så hon bryr sig inte. Och tro mig, jag har blivit mer än lovligt arg på henne genom åren. Hur som helst, kattmat i all ära, det är ju inte dålig kvalité på den direkt, men Tindras mage tål den inte riktigt. så när jag hämtar Tindra från mamma så vet jag lika säkert som att myggen finns i skogen och vintern är vit, att Tindra kommer få magknip dagen efter. Och mycket riktigt, imorse väcktes jag av ihållande och skrikande ljud (Det låter lite som att en alien invaderat henne) från Tindras mage, äta ville hon inte göra heller. I kväll någon gång så bör det i sin ordning vara så att Tindra blir dålig i magen..Det värsta återstår dock till imorgon, två dagar efter vistelsen hos "mommo". Det är då all denna kattmat verkligen tar ut sin rätt. Ni som spenderat en kväll i min soffa, alternativt några mil i min bil vet att Tindra med lätthet skulle kunna passera som kemiskt vapen inom det militära. När denna kattmat tar ut sin rätt så är hon inte att leka med, alla gånger ni någonsin har hållt andan eller fått kväljningar i närheten av henne, dubbla det med tio och ni vethur jag har det imorgon.
Som min söta vän Åsas sambo en gång uttryckte det efter en blöt kväll på krogen..
"Älskling, vet du, när jag stod där i baren så släppte jag en riktigt grym rökare, det var som, det var som..en Tindra-fis fast i mänsklig form!!"

Helgen som gått

2010-07-12T07:30:00.000-07:00

Den här helgen var det ju som vanligt dags för Midnatssolsutställningen i Gällivare. Tanken var även att göra två flugor på smällen och dra med ett släp upp för att hämta lite av mammas grejor. Sagt och gjort, resan upp gick jättebra. Jag hade fått låna kusin Sandras nya fina boggiesläp (tack för det vännen!) och begav mig uppåt på fredags eftermiddagen. Jag kan väl inte direkt påstå att jag var peppad för lördagens utställning, hade nog lika gärna kunnat stanna hemma faktiskt. Raijahs badning bestod i en simtur i en närbelägen sjö..
Men där fick jag så jag teg för det gick riktigt bra på lördagen faktiskt.
Domare Norman Deschuymere bedömde Raijah med följande kritik:
Scissorbite, feminine head, flat skull, good eyes, good earset, good neck and back. Good chest, could have a little more forechest. Good angulation, good movement and good tail.

För det blev hon tilldelad Cert och CACIB och blev även dagens bästa långhår!!
Även Katarina med J Strong Souls Eye Of The Tiger "Ice" fick mer än vad hon väntat. Efter att ha sprunigt maraton från am.cocker-ringen visade hon Ice till ett Cert och sedemera ett R-cacib i konkurens mot Frej. Då Frej redan är internationell champion så tillfaller CACIB till nästa hane, nämligen Ice. Strålande kritik fick han dessutom. Bra jobbat Katarina!
Även Katarina och Björn var där och visade J SVCH Strong Souls King Of The Road "Atlas". Han är verkligen en kanonfin grabb, och dessutom ett riktigt snyggt långhår, så även om det inte gick som det var tänkt just idag så är jag övertygad om att han kommer plocka hem rosetter i ringen han också!
Tusen tack för att ni var där och visade upp era fina hundar!

Denna helg är det dags för Piteå och mera hundutställning, vågar man hoppas på sista certet måntro?!!

I höst blir det jaktprov, med Tindra...

2010-07-07T07:24:00.000-07:00

Nu har Norrlandsmästaren varit och farit men jag går fortfarande runt och ler lite nu och då när jag tänker på vad som hände på lördagen.
Vi kan ju börja med det mindre roliga, att Raijah nollade båda dagarna. På lördagen förstår jag att hon nollade både vatten och släp. Det var galet mycket insekter och brämsar och fröken fräken har ju kommit på att dessa surrande flygfän är det absolut läskigaste och mest obehalgiga som finns..inte för att jag kan annat än hålla med henne egentligen men måste hon komma på det när hon ska ut i de norrländska skogarna på prov, där är de ju liksom mer regel än undantag.
Söndagen fick hon glädjande nog kritiken "dagens bästa spår" av domare Lars Karlsson och en solklar tia. Men vid vattnet ville det sig inte riktigt. Denna gång kan jag inte skylla på insekter så då skyller vi på att hon just börjat löpa!
Så till de fantastiska nyheterna.
Som bekant så var det ju Jossan som startade Tindra på eftersöket denna helg och vet ni vad, hon klarade det!!
För er som inte känner till min och Tindras historia kring detta så kan jag ju berätta.
Tindra är väldigt känslig för min sinnesstämning och blir jag nervös så vägrar hon i sten. Släpspåret har aldrig varit något större problem för oss, där går hon oftast som en klocka. Men när det gäller vattenapporteringen har det bara varit en enda lång kamp fylld med tårar och besvikelse.
På träning kan jag med lite tålamod få ut henne i vattnet och är hon väl ute så simmar hon och hämtar fågeln, hon är dessutom en jätteduktig simmerska. Men när vi sen står där på provet så spelar det ingen roll vad jag gör, jag kan skrika, vara arg, locka och lirka, simma ut med henne ja vad som helst, hon hör mig inte, gör allt annat än går ut i vattnet, på sin höjd att hon har gått ut två tre steg men sen vänder hon.
Så av fullt förståeliga skäl så har jag en förmåga att vara jätte nervös när det är dags för vattenapporten. Jag vill ju så gärna att hon ska simma ut för jag vet ju att hon kan annars, sen vet jag att det är en del som tvivlat på sanningen när jag sagt att "jo jag tränar henne och jo hon kan när det bara är vi två". Och jag klandrar dem inte för det folk har sett är att hon inte kan, men detta gör mig ju bara mer nervös eftersom att jag så gärna vill visa alla som tvivlar och alla som hjälpt oss så oerhört mycket med råd, tips och tålamod. Så tillslut försvann även min gnista, man kan bara bita ihop och ta nya tag till en viss gräns, hur mycket optimist man än är. Men efter ett års uppehåll och efter att hon fått "gå i pension" så tänkte jag i år att "ja vad tusan, vi testar väl då".
Den här gången resonerade jag och Jossan att det kanske är mellan mig och Tindra det sitter, att det har blivit så mycket "dåligt bagage" på just den här punkten så det kanske fungerar bättre om någon annan startar henne. Så sagt och gjort, i lördags blev jag förpassad till bilen medan Jossan gick ned mot vattnet med Tindra. Det var en lång och nervös väntan och flera skott ekade i luften med jämna mellanrum. Tillslut kommer Tindra springandes till bilen och är fullkomligt överlycklig och genomblöt. Då börjar ju givetvis hjärtat att slå lite snabbare och när jag kommer ned till folket vid vattnet och ser alla leenden som möter mig, då kan jag lova att tårarna rann. Gammelmora Tindra, 7 år gammal och hon har äntligen fått visa att hon kan!!

Tusen och åter tusen tack Jossan för din hjälp, det betyder så oerhört mycket för mig!

/Jenny

Tråkiga nyheter

2010-07-01T23:51:00.000-07:00

Idag har Raijahs höftledsresultat blivit registrerat på skk's hunddata.
Tyvärr så måste jag fatta beslutet att Raijah inte kommer att gå i avel.
Hon har höfter med grad C. Jag har fortfarande inte fått reg.beviset från SKK som säger vad det är som gör att hon fått resultat C, så visst, det går kanske att röntga om men det får framtiden utvisa i så fall.
Jag är verkligen jätte ledsen över det här då Raijah är en lovande tik som har alla egenskaper som jag söker och jag hade verkligen sett framemot att se hennes linjer gå vidare i en valpkull, men tyvärr så blir det inte alltid som man har tänkt. För alla er som undrar så kommer jag givetvis inte att placera om, eller sluta arbeta med och meritera Raijah. Hon är som sagt en fantastisk hund som älskar att arbeta och det vill jag inte ta ifrån henne. I mina ögon är hon ju fortfarande samma underbara tjej.

/Jenny

Att ro båtar..

2010-07-01T10:45:00.001-07:00

Snart, om bara två dagar faktiskt så är det återigen dags för Norrlandsmästaren. För er oinvigda så är det en helg fylld med bad i badtunna, hundvänner, prat och goa skratt..och så prov i eftersöksgrenarna förstås!
I måndags åkte jag således upp till AnnaCarin och Erling i Bjurträsk för lite effektiv hundträning. Jag var lite nervös hur det skulle gå för Raijah, hon har ju som sagt var aldrig simmat så långt som ens 40 meter och heller aldrig sökt fågel i vassen. Jag har dessutom i färskt minne hur obehagligt hon tyckte det var med näckrosorna som snodde sig runt hennes ben i fjol. Men se på tusan, som vanligt så oroar jag mig i onödan. Ett enda kast framför vassen behövde hon, sen hade hon begripit hur det gick till och att man skulle in i vassen och leta. Att simma 60 meter var inte heller det något problem. Fast visst är jag nog liite nervös inför lördagens prov. Den sträckan hade hon lite svårt för när vi tränade i onsdags, den som satt i båten fick locka lite på henne då hon gärna vände framme vid vassen..men men, tilltro tror jag att det heter.
Kan förövrigt berätta att det är bra mycket svårare än det ser ut att ro en båt, det hade jag aldrig kunnat tro förrän jag satt där och inte fick båten dit jag ville.
Sen så var det ju det där med släpspåret då. En enda gång har hon spårat kanin i 200m så jag hade väl inte förväntat mig att det skulle gå så bra, lite väggupp var jag nog beredd på. Men där bedrog jag mig allt. Som skjuten ur en kanon for hon och den i vanliga fall evighetslånga väntan på att hunden ska komma tillbaka, ja den tog inte mer än några sekunder. Och avlämningen gick kanonfint!
Sen så har jag ju även anmält tanten Tindra till eftersök, men där vet jag inte hur det har gått på träningen i veckan. Varför, jo för att jag inte får vara med. Efter ett försök på vattnet så bestämde jag mig för att någon annan nog gör en bättre start med henne än vad jag någonsin kan åstakomma, jag med mina förbaskade nerver. Så Jossan tog på sig den uppgiften och visst tar det tid att få ut henne i vattnet innan hon är blöt, men hon har skött sig och hämtat fågeln. Tindra alltså, inte Jossan!
Så nu håller vi tummarn inför helgen och dess bravader...

Ring ring, bara du slog en signal..

2010-06-27T09:56:00.000-07:00

På mitt jobb har vi något som heter jourtelefon..Ibland brukar den få följa med mig hem när chefen vill vara helt ledig, så var fallet denna helg. För det mesta är det en väluppfostrad telefon som sällan säger särskilt mycket utan ligger tyst och stilla där man placerar den. Idag däremot, råkade den ut för en liten olycka. Min yngsta lilla hund, den med lite längre päls ni vet, har plötsligt fått en förkärlek för att stjäla mina jackor, smyga in med dem i en mörk vrå och tugga i sig det hundgodis som oftast finns i fickorna. Må så vara att hon inte äter sönder fickorna längre men det är så där lagomt trevligt när man sen sätter ner handen i jackfickan och upptäcker att det är en geggig sörja av hundgodissmulor där i. Hur som helst, idag hade jag ju även jourtelefonen i jackfickan..Antingen så trodde Raijah att det var en ny sorts, lite större godis eller så behöve hon helt enkelt ringa någon. Tyvärr så är ju inte en vanlig mobiltelefon hundanpassad så man kan väl lugnt säga att mobilen inte riktigt är i toppform längre. Kort sagt, vi har för tillfället ingen jourtelefon på jobbet..som tur är så klarade sig sim-kortet och jag har ju någon gammal mobil liggandes hemma..så om jag bara lyckas lägga fram historien på att bra sätt kanske jag får behålla jobbet också!

Sommar, underbara sommar..

2010-06-25T06:47:00.000-07:00

När man är en weimaraner ägare så betyder barmark samma sak som kaninsläp, viltspår och vattenapport på jaktfolksspråket. Är man dessutom norrlänning så är det särksilt sommaren som hör denna period till. När alla andra weimaranerägare drar igång denna träning i april och maj så sitter vi fortfarande på isen och pimplar, åker skoter i skogen och har vinterdäcken på. Så i juni någonstans drar vi här uppe i lapphelvetet igång på allvar, då behöver vi inte längre oroa oss för att hunden ska fastna mellan isblock på vattenapporten eller att kaninen ska försvinna i snön eller ve och fasa, att hunden ska lyckas springa rakt in i ett utfodringsområde för vintertrötta slitna renar och att vi sen ska behöva jaga hunden i tre dagar medans den är på ren-tivoli nånstans mitt ute i ingenstans. Hur som helst, träningen inför eftersöks-prov är dock inte helt problemfri på sommaren heller. Man hade ju kunnat tycka att vi ska vara nöjda när vi äntligen slipper klä på oss själva och hunden i en halvtimme innan man går ut, att vi inte behöver leta reda på ett skoterspår för att överhuvudtaget kunna träna utan att riskera drunkningsolyckor i den djupa snön och framförallt att vi slipper träna i becksvart mörker om vi beger oss ut efter kl 10 på morgonen. Men se det duger minsann inte!
För när det äntligen har blivit sommar så kommer ju även djävulens värsta vapen med den..alla dessa mygg, knott och brämsar kan nämligen få vem som helst att förlora förståndet och springa viftandes och skrikandes ut ur skogen, ordet skogstokig har ju trots allt ett ursprung. Som en pedagogisk hundägare skulle man ju dock aldrig göra något så dumt när man tränar hunden. Gud förbjude att den skulle missupfatta dina paniska skrik till att den gör fel när den apporterar. Så därför står man där helt tyst och stilla medan man väntar på att hunden ska komma in från sitt släpspår, allt medan myggen, knotten och alla andra fanskap med surrande läten cirklar runt huvudet på en, åker bergochdalbana i dina luftvägar, förorsakar blodbrist och höjer stressnivån till den milda grad att en hjärnblödning skulle ses som en lindrig konsekvens. Efter cirka 20 sekunder av denna pedagogiska metod bryts tystnaden av en frustande hundägare som i vild panik river åt sig en björkkvist och börjar veva frenetiskt runt huvudet för att inte förlora förståndet fullständigt. Att norrlänningar är lite lämpligt religiösa på sommaren är inget ovanligt heller. För när man står där och vevar som ett annat vindkraftverk är man även fullt upptagen med att be till gud. Intensiva böner där man kan lova i stort sett vad som helst för att hunden ska lyckas på första försöket och komma tillbaka med kaninen. Gulligt kan det ju tyckas, att vi norrlänningar är så måna om att hunden ska lyckas. Tyvärr är det så att vi ber för våra liv och inte för hundens skull, för skulle den komma tillbaka tom så innebär det ju att vi måste stå där i ytterligare några evighetsminuter och riskera total blodtappning medan hunde gör ett nytt försök. Skulle den mot förmodan, och trots våra intensiva böner komma tillbaka tom, ja då vänder vi oss till helt andra makter för att hunden ska lyckas denna gång. Satan, Fan och Helvetet har aldrig varit mer älskat än då och vi offrar gladeligen vår själ bara vi slipper gå in i skogen och hämta kaninen. Ty inget helvete i universum kan vara värre än att bege sig in i myggens och knottens boning. Ingen man kan ta sig ut ur det med förståndet i behåll.
Nu är det säkert några weimaranerägare som ställer sig frågan
- Ja men står det inte en spårdragare i skogen som kan gå ut med kaninen då?
Och där är svaret nej. Har man lyckats få med sig en spårdragare mer än en gång har man tur. Att fråga en hundägare om hjälp är sällan någon idé då de är fullt medvetna om vad det innebär att vara spårdragare i dessa skogar. Därför vänder man sig snart till sina lyckligt ovetande ickehundägande vänner. I all välvilja följer de oftast med en gång, får man med sig dem en andra gång kan man vara säker på att det är en sann vän. Allt som oftast slutar det dock vid det första försöket och man gör för den fortsatta vänskapens skull bäst i att inte fråga igen (det kan lätt missupfattas som att man vill ha ihjäl vännen). Så då står man där, själv, viftar i vild panik och blir euforiskt lycklig när hunden kommer in med kaninen. Efter avlämning går man raskt tillbaka till bilen (det blir sällan mer än två släp åt gången), med kaninen i en hand och bilnyckeln i högsta hugg i den andra. Det är nu det värsta eldprovet av dem alla inträffar. Hela den långa vägen tillbaka till bilen har man ingen björkruska att skydda sig med mot odjuren som ihärdigt försöker ta livet av en. Här gäller det att bita ihop, andas så lite som möjligt och gå så fort som möjligt, och för guds skull, gör inte det värsta misstaget av dem alla, motstå den starka överlevnads instinkt som slår igång, fullfölj inte reflexen, försök för bövelen inte vifta bort myggen..
Det gjorde jag idag, med kaninen i ett stadigt grepp..Sommar, underbara sommar..

Mord i sinnet..

2010-06-11T11:40:00.000-07:00

..är en väldigt bra serie som gick på tv för något år sedan. Idag är det däremot inte en serie utan tankebanorna hos en alldeles särskild grå, långhårig hund som börjar på R och slutar oftast på ett högljutt och utdraget AIJAH!!!!!! (jag nämner inga namn så ingen behöver känna sig träffad).
Jag, liksom alla andra fågelhundsägare vet ju att det råder koppeltvång ute i markerna nu, varför jag försöker undvika att bege mig ut i markerna. Det där med koppeltvång är ju däremot ett rätt vitt begrepp och så länge man har kontroll på sin hund får man minsann enligt lag ha den lös även nu!
Jag har alltid på något vis tyckt att jag har kontroll på mina hundar, de kommer på inkallning och stannar på stoppkommando, men ibland krävs det visst lite mer för att man ska kunna anses ha full kontroll, för i dag brast den lite lätt kan man säga.
Vi tar det från början..Jag befann mig ute i stallet och hade just släppt ut hundarna ur bilen för en lite rastningsrunda. Vi gick i vanlig ordning tvärs över stallplanen i riktning mot skogsvägen. Innan man når skogsvägen finns det en liten plätt med tre träd, trehundra järnbalkar och ännu fler traktorredskap, varvat med en och annan stor mossig sten. Här händer sällan något mer spännande än att stallkatten Sixten passerar så jag knallar på i vanlig takt. Plötsligt susar det förbi en grå projektil, rakt in bland denna bråte och tystnaden exploderar i ett vansinnigt oväsen. Instinktivt så vrålar jag allt vad jag kan på den grå projektilen som genast kommer farandes, jag har ju trots allt en bra inkallning på henne. Problemet är bara det att hon hinner uträtta så väldigt mycket innan kopplingarna i min hjärna har gnistrat till och jag har hunnit öppna käften och ropa på henne (vilket inte tar många nanosekunder när hon far i väg i den hastigheten, jag har nämligen av erfaranhet lärt mig att den brukar innebära ofog). Och det gjorde den även denna gång..med misstänksamma steg så går jag in bland träden för att se vad hon ställt till med, och mycket riktigt..ofog. En hel kråka har hon hunnit lemlästa på en halv millisekund, bra jobbat där.. eller så inte!
Det var inte mycket att göra åt den saken, jag behövde ingen veterinärexamen för att kunna konstatera att den kråkan inte gick att rädda livet på. Så med sammanbiten min och inte så lite avsmak fick jag avsluta jobbet och knäcka nacken på den lilla pippin. Raijah stod ute vid vägen och såg alldeles för förväntansfull ut för sitt eget bästa. Efter en lång muttrande ramsa rastas hundarna klart och den lilla kråkan paketeras för att få följa med hem. Här slösas det inte på svartfågel inte, den kan bli bra att använda vid eventuell apportruta. Och om man nu ska se det positiva i att jag har en blixtsnabb mördarmaskin så kan hon aldrig aldrig någonsin hävda att svartfågel inte går att apportera för att det smakar äckligt. Hon såg alldeles för välmående och belåten ut när hon tittade upp där inne i dungen, överlycklig med svarta ögon och lika svarta vingar spretandes ur käften...hundskrälle!

Skönhet kräver..

2010-06-10T08:45:00.000-07:00

Inom några få dagar är det dags för sommarens roligaste igen, hundutställning hela helgen. Först bär det av till Vännäs på lördag och sen styrs kosan mot sydligare breddgrader för SVENSK VINNARE 2010 i Avesta..det är inte utan att man får stora skälvan vid tanken på det..Hur som helst. Eftersom att jag har en långhårig weimaraner som är fullt övertygad om att hon är ett träsktroll i modern tappning som dör om hon inte får sin dagliga dos av lera och krondiken så har jag lärt mig en del sen sist vi var på utställning. Hunden skall badas i GOD TID och sedan är det KOPPELTVÅNG som gäller fram till helgen om hon ska vara någorlunda presentabel. Att hon verkar ha någon sorts inbyggd magnet för all tänkbar smuts och skit kan jag tyvärr inte rå på men jag kan ju i alla fall försöka hindra henne från att nå skiten även om jag inte kan stoppa skiten från att nå henne. Sagt och gjort, idag tog jag tag i saken och skulle fixa iordning lilla råttan. Mitt geniala jag tyckte av någon mycket outgtundlig anledning att det var bäst att bada Raijah först för att sedan skrapa tänder och klippa klor. Så här i efterhand kan jag inte ens komma ihåg min motivering till detta. Badningen gick väl hyfsat smärtfritt och snabbt, hon verkar däremot inte vara lika förtjust i vattnet som kommer ur kranen som det som finns i diken..det är väl kanske för rent..
Sen belv det alltså dags för sagda kloklippning och tandskrapning. Hemma hos mig så har jag allt detta i ett särskilt skåp och jag vet inte om det är samma visa hos er andra men så fort jag öppnar detta skåp så är hundarna puts väck, för att inte tala om att de är tysta som aldrig förr!
Detta är väldigt effektivt när man tycker hundarna är lite för stökiga men så här i efterhand så var det inte så himla kul att bära ut en dyngblöt hund ur sovrummet, och värre skulle det bli. Raijah är en dam med mycket egna åsikter om hur saker och ting bör eller inte bör göras och skrapa tänder hör definitivt till det som inte bör göras enligt henne. Efter en smärre brottningsmatch där utgången var oviss mer än en gång så låg hon äntligen på sidan. men i all tumult så hade tandskrapan glidit utom räckhåll och eftersom hon endast låg ned för att jag höll ned henne kunde jag ju inte gärna släppa och sträcka mig efter tandskrapan. Tindra tittade på mig som att jag vore hjärndöd när jag bad henne apportera den åt mig, med ett högdraget fnys reste hon sig ur soffan och gick och la sig i sängen istället. Jaha, tack för den hjälpen tanten!
Med en suck försökte jag nå skrapan med foten men efter en hel del sendrag i den alltför utsträckta foten så fick jag ge upp, sendrag är bannemig inte att leka med. Jag hinner inte mer än lätta på greppet jag har Raijah i så är hon försvunnen in i sovrummet snabbare än Reinfeldt kan sänka A-kassan (Och det är snabbt ska jag säga!!). Med tandskrapan i ett fast grepp mellan tänderna går jag och hämtar hunden och gör om samma procedur. Den övre sidan gick relativt snabbt att skrapa faktiskt och vi behövde inte brottas heller. Sen kom vi då till de nedre hörntänderna..nu var jag ju tvungen att öppna truten på henne och ni må tro att jag har aldrig sett en hund knipa ihop läpparna mer än vad Raijah gjorde..Tillsut hade hon hyfsat rena tänder i alla fall, collgate leende är att kräva för mycket av oss båda och lets face it, domaren uppskattar nog inte en hund som går och visar hela garnityren bara för att den är så vit. Sen blev det dags för kloklippning. Här har Raijah anammat en helt annan teknik för att komma undan. Istället för att springa och gömma sig har hon kommit på att om hon lägger sig tillräckligt långt in i famnen på matte med samtliga tassar under sig så KAN inte matte klippa klorna. Vilket resulterade i att jag blev "överfallen" av ett drypande blött träskmonster som gör allt för att komma innanför huden på mig. När jag tillslut hade klippt klorna, skrapat tänderna och badat hundskrället så kunde jag kallt konstatera att jag är blötare än hunden, jag har mer päls än hunden, jag är fullständigt slutkörd och framförallt så har jag fått loppor för fy tusan vad blöt hundpäls kliar!!

Förvirringen är total..

2010-06-04T07:20:00.000-07:00

..och det är INTE mitt fel!
Jag har sen ett par dagar tillbaka börjat lägga märke till att jag blivit mer förvirrad än vanligt. Ta till exempel när jag ska skriva sms, rätt vad det är så står jag där och måste bokstavera mig fram för att minnas hur man stavar enkla ord som arbete,träning, apport och så vidare. Sen har jag börjat glömma saker i betydligt större utsträckning än vanligt. Jag menar, ett visst bortfall får man ju räkna med men nu är det ju extremt, nu kan man nog tala om ett totalt bortfall faktiskt!
Så imorse när jag inte ens kom ihåg vart jag hade gjort av plånboken så fick jag nog, "Nu är det dags för ett allvarligt samtal med han där uppe på kontoret" tänkte jag. Efter mycket om och men bemödade sig sagda lilla lappgubbe att engagera sig i mitt problem, och det var då jag insåg vart problemet ligger..eller inte ligger för att vara exakt.
Ni vet ju hur det kan se ut i ett arkivskåp, saker och ting är lagda i bokstavs- eller nummerordning, allt för att det ska vara lätt att hitta. Så är inte fallet på mitt hjärnkontor kan man väl säga. Med en kaffekask i ena handen och en bit torkat renkött i den andra sitter han där utanför sin kåta, nöjt tillbakalutad på ett renskinn utan ett bekymmer i hela världen. Givetvis ser han väldigt förnärmad ut när jag frågar hur det står till med arkiveringen och om han har koll på kontoret egentligen. Med en förtrytad min kravlar han sig upp ur sin tillbakalutade ställning (tro inte att han släpper varken kask eller renkött för en millisekund, de sitter i ett järngrepp genom hela proceduren!) samtidigt muttrar han något ohörbart om att fruntimmer inte begriper sig på det här med ordning och reda..Med en mycket nöjd min slår han sedan upp dörren och med en något ostadig gång lullar han in i kåtan. Sen ställer han sig där, mitt i röran med ett mycket belåtet leende som på något vis ska förklara för mig att han har stenkoll, fortfarande med kask och renkött i högsta hugg. Min lilla lappgubbes version av stenkoll är dock under all kritik. Jag ska försöka ge er en bild av hans version av arkivering så kanske ni förstår min totala förvirring. Runt väggarna ligger det travar med renskinn och ved, varvat med en och annan dunk med obestämbart genomskinligt innehåll, som förmodligen är orsaken till den något ostadiga gången. Mitt i kåtan brinner givetvis en tämligen rökig eld..och mitt i allt detta ser man här och där ett och annat papper som sticker ut. En mapp skymtar under ett av renskinnen och en till bunt används lägligt som kaffebord. Om jag inte misstar mig helt så har han även använt en del som tändved och några som ciggarett-papper, vilket förklarar varför jag inte för mitt liv kan minnas var jag placerat Tindras örondroppar..det minnet har han förmodligen rökt upp..Något irriterad frågar jag om han vet var jag har lagt min plånbok. Jag kan riktigt se hur han stelnar till, hur kugghjulen börjar snurra och långsamt långsamt sprider sig ett brett leende över hans rynkiga lilla nuna och alla tre tänder blir synliga. "Jomenvisst serru, det är ju klart man vet det vettu" hasplar han ur sig samtidigt som han skuttar(ja den gången beskrivs nog bäst som ett skuttande med krökt rygg) fram till en mörk vrå. Där börjar han rota och leta så det flyger papper till höger och vänster. Samtidigt som några landar farligt nära elden så ser jag på de förbiflygande papprena att "jaha, det är ju där jag har lagt deklarationen, och ja just det ja, jag skulle ju ringa till det där företaget, det hade jag glömt..och helvete bilen får körförbud på måndag!!". Medan jag står där och blir argare och argare så verkar han ha hittat det han letar efter..nöjt dyker han fram ur högen med ett skrövligt, mycket slitet och tämligen gulnat papper i högsta hugg, han har till och med släppt renköttet (visserligen stoppat det i mun men ändå). Mellan tuggorna lyckas jag förstå att han har minsann stenkoll på alla papper och här ska man inte komma och gnälla för han hittar han, lappgubben går det att lita på ska hon veta!
MYCKET misstänksamt tar jag en titt på pappret han håller fram under näsan på mig..jojo, här har vi stenkoll minsann..nu vet jag var min knallröda plånbok som varit försvunnen sen jag var sju har tagit vägen, mycket användbar information..

Sprettur, islänningarnas James Bond..

2010-05-31T12:47:00.000-07:00

Jag skriver ju allt som oftast om mina hundar här, av fullt begripliga skäl. Men nu skulle jag vilja skriva en liten snutt om en herre jag inte nämnt förut. En hårig herre med lång näsa och en förkärlek för mat..nej jag pratar inte om Gerard Depardieu. Jag pratar om en islandshäst som tar varje tillfälle i akt till att sticka näsan i blöt och på ett eller annat vis hamna i trubbel. Sprettur som han heter är den andra hälften av de två hästar som står i "mitt" stall. Han har spenderat hela våren med att driva mig och matte Mia till vansinne genom sina dagliga utbrytningar ur hagen. En dag när jag fångat in honom ungerfär trettiotolv gånger bestämde jag mig för att studera honom. Väl gömd bakom ett hörn kunde jag efter några minuter se hur han fick den där blicken som bara busiga ponnys kan få, den där när de liksom får för sig att de är en vildhäst på de oändliga stäpperna, där varje dag är en kamp för överlevnad och där det största en häst kan göra är att ge en sabeltandad tiger på nöten (i detta fall stallkatten Sixten som fick springa för brinnande livet). När han försäkrat sig om att ingen ondsint jägare (jag skulle jag tro) fanns i närheten tog han sikte på sin ärkefiende, eltråden. med en bestämd blick gick han obevekligt fram till dess svagaste länk, där undertråden saknades. Med en mycket stolt blick besegrade han jägarens fälla (jag hade placerat ett badkar där i tron att det skulle hindra honom). Först den ena hoven sen den andra, tills han stod med alla fyra i badkaret. för en kort sekund såg han lite förvirrad ut innan han verkade komma ihåg att man tar sig ur på samma sätt som man tar sig in. Med högt buret huvud travade han sedan nöjt iväg över gårdsplanen, tillsynes fri. Nu tillhör inte Sprettur de smartaste hästar så efter en stund när hans älskade Danika lungt lommade ner i nedre delen av hagen kände han sig lite ensam och övergiven och ville gärna följa efter, men han stötte på ett litet problem. Han kom ju inte in!!!
Anledningen till att denna herre omnämns här är för att samma sak inträffade idag, med lite annat sceneri bara. Spretturs matte Mia är väldigt förtjust i agillity och har införskaffat en komplett hinderbana med A-hinder och allt. Då det råder lite brist på plana ytor har denna ställts upp i ena hörnet av beteshagen, väl inhägnad..om man inte heter Sprettur och ibland förväxlar sig själv med James Bond eller Joe Labero, för det är ju lätt hänt menar jag. Hur som helst så hade han stått och studerat agillity banan ganska länge, med en sån där längtansfull blick som är övertygad om att gräset är grönare på andra sidan. Trots att jag stog långt bort kunde jag se på hela hästen när han fick den där "vildhästblicken" och med bestämda steg tråcklade sig in i agillitybanan. Med en nöjd suck började han äta mitt bland A-hinder, slalombana och tunnel. Det dröjde inte länge förrän Danika lugnt lommade vidare upp mot mig vid stallet för att se om det erbjöds något gott. Ungefär en halv nanosekund senare insåg herr islandshäst att hans kära gått iväg och att han var ensam mitt bland en hel hop sabeltandade tigrar..Jag kan bara säga att det är ett rent mirakel att det inte blivit kaffeved av Mias agillity bana och att Sprettur inte brutit något, med tanke på den bulldozer teknik han valde att använda sig av för att fly från dessa otäcka monster. monster som ljudköst smugit sig på honom. Det är inte lätt att vara en liten islandshäst med alldeles för mycket fritid för sitt eget bästa..

Snilleblixtar och sånt..

2010-05-30T14:48:00.000-07:00

Jag är ju inte direkt känd för mina briljanta ideér, eller det kanske är just det jag är, fast då snarare bristen på dem. Hur som helst, utställningssäsongen för oss vänstervarvare har ju obönhörligen infunnit sig, vare sig man är redo eller ej. Jag och Raijah tillhör den skaran som inte är redo, vi har inte riktigt fått in slutklämmen i vänster varvet, att ställa upp sig. Matte vet ju hur man gör, ler stort, sträcker på sig och ser ut som att "min hund är finast i hela världen och ska givetvis ha ett första pris med alla bokstavskombinationer till..". Men Raijah har inte förstått det där efter att le stort. Men under fredagens kvällskiss (inte min, hundarnas) så fick Raijah korn på en kisse och plötsligt stämde alla beståndsdelar som kommer efter "le stort". Hon stäckte på sig och såg ut som att det vore lika självklart som att myggen är jävulens påfund att hon skulle få alla första pris i världen. Det var då jag slogs av en snilleblixt så stor att den skulle göra barsebäck arbetslöst..eller ja, så kändes det i mitt huvud i alla fall.
Hur som helst, klassisk betingning blinkade framför ögonen på mig och snabbt som tusan viskade jag "vart är kissen" till Raijah, vilket genast resulterade i att hon blev ännu mer taggad. Mycket belåten med mig själv gick vi därifrån..av någon anledning kunde jag däremot riktigt höra en viss liten lappgubbe sittandes i sin kåta med benen i kors, sakta skakandes på huvudet samtidigt som han mumlar "voj voj voj"..men jag var alldeles för nöjd med mig själv för att tänka annat än att han måste vara avundsjuk, så fel jag skulle få.
Innan vi kommit hem från kvällskissen hann vi även se två igelkottar och återigen var jag snabb att viska "var är kissen" till Raijah. Hon blev än mer taggad den andra och tredje gången.
Igår var jag bjuden på grillkväll hos Åsa vilket betyder att man får klä upp sig. På med min fina orangea sommarklänning och till det ett par nya skyhöga klackar, riktigt snygg var jag måste jag få erkänna. Sen kom jag på att det är nog bäst att kissa hundarna innan jag far, men det brukar ju gå bra även om jag inte var van vid just dessa klackar. När jag kommer ut så ser jag en mamma med sin son som står och tittar på något. När vi närmar oss så pekar mamma mot buskarna och säger till sin son "vart är kissen?". För att uttrycka det milt så har den klassiska betingningen fungerat på Raijah och jag är evigt tacksam till en särskild lyktstolpe som stoppade det orangea x2000tåget från sin okontrollerade framfart i överljudshastighet...En viss lappgubbe hällde strax därefter upp en kask, svepte den och lutade sig tillbaka med ett nöjt leende..jävla gubbe..

Go Tindra!

2010-05-26T06:20:00.000-07:00

Till att börja med så vilja be om ursäkt i förebyggande syfte i fall just du som läser detta råkar ha en dalmatiner hemma i huset. Det är säkert inte något fel på just din dalmatiner men de jag har stött på idag är allt annat än felfria så håll i dig för nu tänker jag spy lite galla över dessa prickiga hundar.
Byn där jag har min häst uppstallad har i flera år hatat dalmatiner, i stort sett varenda invånare ser rött när man nämner denna hundras och nu kan jag också sälla mig till den skaran helt och fullt.
Idag när vi kom till stallet hundarna och jag så gjorde jag som vanligt, släppte ut hästarna och tog sedan hundarna på en promenad längs skogsvägen. som vanligt springer Raijah glatt före men efter några kilometer rundar hon en kurva och då blir det ett välda liv. Jag hinner knappt vissla så kommer hon farandes med två dalmatiner i hasorna. Raijah som trots allt är en väldigt snäll liten hund och som är säker i sitt kroppsspråk stannar vid mig och visar med alla medel att hon inte vill något illa. Eftersom att jag har intresserat mig för etologi och hundars kroppsspråk rätt länge så kan jag nog utan att ljuga säga att jag är rätt bra på att läsa hundar. Så när Raijah med alla medel visar att hon inte vill något ont så hör det till att den andra hunden åtminstone stannar upp och visar att den inte vill inleda kontakt, alt utmanar Raijah lite till. Vad den INTE ska göra är att bli helt tyst, spänna kroppen och sen med sänkt huvud och rest svans ta sats och springa rökt över en undergiven hund så hon flyger ut i skogen. Att de dessutom gör det med gemensamma krafter som en flock gör mig än mer förbannad.
Sen vänder de sig mot Tindra för att ge henne samma medicin men där gick de allt bet. Tindra har ju varit med ett tag och hade vid det här laget hunnit bli riktgit förbannad, men eftersom hon faktiskt vet hur man beter sig så reser hon ragg och svans, visar hela garnityren och försöker mota bort hundarna. När de inte backar, DÅ ger hon dem samma metod och mejar rakt över dem tills de vänder tillbaka till sin nonchalanta matte.
Vid det laget ser jag bara ryggen på en panikslagen Raijah som flyr hals över huvud tillbaka till bilen. Som tur var fanns det folk på gården som kunde fånga upp henne och släppa in henne i bilen. Hon är dock så skärrad att det skummar ur munnen på henne och hon är till och med rädd för stallkatten Sixten. Nu vill jag inte lämna ut någon så jag tänker inte gå in på vad jag tycker om avelsarbetet på just dessa två kullsyskon men det är så väldigt onödigt att sådant här får hända. Någonstans borde man veta med sig vad man har för hund och då kanske man ska se till att lära den grundläggande kommandon som "stanna", "nej" och "hit", då hade det här aldrig behövt hända, ska det vara så svårt att begripa?!!

/Jenny

Snart är vi där..

2010-05-23T12:23:00.001-07:00

Nu är det bara ett moment kvar sen finns Raijah med på weimaranerklubbens avleslista. Men det var inte det jag skulle skryta om idag.
Efter mycket om och men fick vi ju som sagt tillslut plats på en mentalbeskriving här i Umeå. Idag har vi genomfört den och det gick alldeles strålande!
Raijah skötte sig jätte fint i alla moment, hon löste alla situationer snabbt och hade absolut ingen kvarstående rädsla. Beskrivare Christine Wacek berömde Raijah riktigt fint efter genomfört MH. När det var dags att hämta papprena frågade hon om jag själv skulle skicka ett ex. till min uppfödare. Stolt kunde jag meddela att det var jag som var uppfödaren.
"Ja då ska du vara riktigt nöjd idag!" fick jag till svar.
Kort sagt en riktigt rolig dag och nu har jag en riktigt trött liten hund hemma.
Om ni vill läsa hela hennes mh så finns det nu under länken Raijah och sedan Raijahs MH-resultat.
Min väldigt vänliga caddy och numera även kameraman har filmat alla moment i Raijahs MH och jag ska lägga up dem på hemsidan jag lovar...jag ska bara leka hollywood regissör och lista ut hur man klipper och klistrar lite.

Ha det gott!
/Jenny & co.

Hundutställning, caddyn och dennes rövarhistorier..

2010-05-19T09:18:00.001-07:00

Och återigen har jag bytt utseende på både hemsida och blogg, fast den här bloggen har ni ju sett förr så det är ju egentligen inte så illa.
I söndags packades bilen tidigt som tusan med hundar, utställnginsprylar och diverse onödigheter. När klockan så hade blivit "alldelesför tidigt" så styrdes kosan ut till Täfeå för att plocka upp caddyn Sandra. Som vanligt så knorrade hon en hel del om att jag alltid ska åka iväg så himlarns tidigt, men hon måste ju vänja sig någon gång tänker jag. Väl framme i Sjulnäs fick vi till min stora lycka en perfekt parkeringsplats, längs vägen!
Den kan man inte misslyckas med helt enklet..Sen är ju både jag och Sandra av det lite latare slaget så att gå två gånger med grejor skulle aldrig komma på fråga..Vällastade som den mest luggslitna packåsnan begav vi oss mot ring 8. Till min stora lycka kunde jag konstatera att jag inte såg någon annan från Norrlands-maffian, inte någon. Kunde det verkligen vara så att jag var först??!!
Nehej, självklart inte, vi var förstås sist av alla som vanligt, och som vanligt är ju ingen sen att påpeka det för mig heller =)
Dagen spenderades i strålande solsken och medan Caddy Sandra högljutt förklarade för alla hur dåligt lokalsinne jag har så förberdde jag mig för vår stund i rampljuset. Kan ju konstatera att jag aldrig kommer att betros med ett kanin eller rävsläp igen efter Sandras målande anekdoter från det verkliga livet..Tillsut blev det vår tur in i ringen med Raijah som enda långhår. Domare för dagen var Mats Ohlsson. Tyvärr fick vi nöja oss med en slät etta men vad gör det när Raijah skötte sig som om hon aldrig gjort annat. Fin kritik fick vi dessutom:
61cm, Vackert huvud med bra uttryck. Utmärkt hals och rygg. Bra kors och svans. Tillräcklig bröstkorg, vinklar och benstomme. Goda rörelser.

Nog är hon fin allt min prinsessa, Raijah

Raijah och jag, fotade av Caddyn Sandra.

Imorgon står det mer utställningsträning och lite kaninsläp på schemat, men det blir tidigt på morgonen för vi vågar inte trotsa hettan efter Tindras värmeslag sen utställningen i Sjulnäs.

Njut av värmen och vattna hundarna era ordentligt!

Varma hälsningar
Jenny & co.

Alteregon

2010-03-06T23:55:00.000-08:00

Läste i Aftonbladet för någon dag sedan att Beyonce Knowles dödat sitt alterego Sascha Fierce..Guuud så töntigt tänkte jag, att ha ett alterego från första början alltså. Jag hann inte mer än avsluta den tanken förrän jag fick mig en hård smäll i huvudet, från insidan, av mitt alldeles egna alterego. Ja, man ska väl kanske inte kasta sten i glashus när man är fullt övertygad om att det bor en liten lappgubbe långt där inne någonstans.
Hur som helst så har denna lilla lappgubbe fröjdats som bara den i fredags. Han har ju gnällt en hel del sen vi flyttade till Umeå. Till en början så var det en massa tjat om betongdjungel, slask och brist på renar. Sen bröjade det låta mer i riktning mot "kan vi inte bo i en större stad, den här är ju så liten och omodern"..Och när det sen började låta att det var så himla jobbigt med minusgrader och snö så tänkte jag att "Nä nu jävlar får det vara nog!". Så när solen kikade fram i fredags gjorde jag slag i saken och tvingade ut lappgubben på lite Gällivare-hajk i Umeå. Först grävde vi ned oss i en snögrop och lapade lite sol, oj så härligt det är när solen börjar värma!
Och om inte det tinade upp gubben så hade jag tagit med hundarnas selar och draglina. De grå damerna har verkligen inte glömt bort vad det betyder, oj så glada det blev!
Det var med nöd och näppe jag fick på Raijah hennes sele, att klä på en treåring är en lek i jämförelse med henne!
Sen bar det av bakom sparken. När tjejerna plötsligt slutar tramsa och blir alldeles tysta, när man ser den där bestämda blicken i deras ögon och de sänker huvudena, ja då kan man vara säker på att det kommer att gå undan!
De älskar verkligen att få dra!
När det gick som snabbast kan jag lova att det var en liten lappgubbe vars öronlappar fladdrade och flinet var så stort så alla tre tänder syntes. Tyvärr var det lite för mjuk snö för en spark så det blev ingen lång tur men till nästa år ska jag köpa en riktig Noome-släde så vi kan åka ordentligt. Den lilla turen verkade dock göra susen för nu är mitt alterego väldigt tyst och gnäller int alls lika mkt. Han gnolar mest någon förnöjd liten melodi där inne..

Over and out!

Skogspromenad

2010-02-23T12:10:00.001-08:00

Jag glömde kanske nämna att vi har hunnit ut i skogen en vända till sedan förra veckan. I lördags passade vi på att få oss en liten dos solsken. Så jag och Sara trotsade kylan, packade in oss själva och hundarna i bilen för att bege oss till stallet. Vi gick rakt ut i skogen längs ett ensamt skoterspår. Mitt bland all orörd pudersnö så fick Saras inre skitunge frispel...Människan kastar sig vilt fnittrande ut i snön till höger och vänster..knappt hinner hon upp förrän hon kastar sig ut igen. Behöver jag nämna att hundarna inte var sena att haka på?!
Trots frusna tår och tassar så var det en mycket härlig promenad som piggade upp från allt skolarbete!
Idag väcktes jag av mobilen, det var Jossan på andra linjen som glatt meddelade att hon tänkte komma och hämta Zafir idag. Nog för att det alltid är roligt att ha Jossan på besök, och visst ska det väl bli skönt att "bara" ha två hundar igen, men tusan vad jag kommer att sakna min stora bonushund!
Jag är nog dessutom inte ensam om att sakna henne, Tindra verkar ha funnit sig en vän, för det har inte gått en dag utan att de har legat och skedat i soffan, lugnt snusandes med nosarna djupt nedgrävda bland kuddarna. Även Raijah har hittat en skojig lekkompis, även om hon nu fått för sig att vara lite uppstudsig mitt i allt löpande. Fast det är väl inte så konstigt för en obstinat tonåring?!
Nå väl, Zafir kommer ju tillbaka om några veckor igen =)

Sara

Zafir

Raijah

Tindra och Zafir myser i soffan

Over and out!
/Jenny & co

Offentligt morrande

2010-02-22T14:30:00.000-08:00

Ja, det låter kanske lite konstigt men det är vad jag ägnar mig åt nuförtiden...Det har varit lite stressande den senaste veckan..eller nej, den senaste månaden är nog mer korrekt. Massor med skolarbete, företagsarbete och vanligt arbete med tighta deadlines, lägg till både hundar och häst som ska ha sitt och vänner som också ska "ha sitt"..ja i min värld så har det då i alla fall resulterat i att den lilla lappgubben har pinnat på i mitt huvud för fullt för att hinna med, till slut ansåg han väl att det krävdes lite starkare grejjer för allt skulle gå snabbare..jag försökte verkligen övertala honom att det inte var en bra idé och att det skulle straffa sig..men ja, ni vet ju hur envisa små lappgubbar kan vara..så han drack lite renat, arbetade effektivare, drack lite till, arbetade effektivare men drog ned på kvaliten, drack lite till för att dra upp kvaliten men blev mindre effektiv, drack lite till för att bli effektivare men blev nu både mindre effektiv och mindre noggrann, då drack han mycket till och nu är han helt värdelös..nu sitter han i sin rökiga lilla kåta, sjunger snappsvisor med ett misstänkt sluddrande (jag hör faktiskt inte ens vad han sjunger) för att inte tala om hur högt och fullständigt taktlöst och orent han sjunger..gnisslar passar nog bättre...hur som helst denna sup-och skrän orgie har resulterat i att jag väcks av en konstant huvudvärk eftersom att han envisas med att skräna nattetid..tack och lov så efter min dagliga ipren försvinner min huvudvärk i alla fall..då är det sämre för min kortväxta kompanjon det är dessvärre så att den lilla lappgubben som ett brev på posten fått en blixtrande huvudvärk (det är sannerligen inte läge att komma med passninge "Vad var det jag saaa.." Då skulle han nog orsaka både hjärnblödning och vansinnesbryt hos mig och min omgivning)..Fast tro inte för en sekund att han glömmer bort att upplysa mig om denna!!
Detta har då den senaste månaden lett till att jag dagtid är mycket irriterad och rätt snäsig faktiskt, med ovanligt kort stubin för att vara jag..Så om du upplever att jag har snäst åt dig, fräst åt dig eller kanske till och med morrat åt dig (det har faktsikt hänt)så ber jag om ursäkt, det är inte helt lätt att hålla humöret på topp med en bakfull lappgubbe på kontoret..en lappgubbe som dessutom envisas med att supa bort min kalender och mitt minne (hur man nu kan lyckas med det i en rund kåta inredd med renskinn och eldstad?!)..så om du även känner dig träffad här och har stört dig på mitt ständiga om- och avbokande av dater, träffar och aktiviteter som du, jag eller vi planerat..ja då ber jag givetvis om ursäkt där också!
Hur som helst, jag hoppas att det ska bli ändring på detta nu då jag tagit till med hårdhandskarna mot den lilla rackarn på kontoret..Jag har fryst alla hans tillgångar av torkat renkött, låst grinden till renarna och installerat ett alkolås på både kåta, ackja och eldstad...skotern får han inte ens titta på!! Men det som verkade svida mest och som definitivt tog skruv och sparkade gubben i rätt riktning var när jag hotade att beslagta de rosa kanintofflorna och all cheezecake (han vägrar dock i sten att erkänna detta och mumlar istället något om värdighet och image inför de andra gubbarna)..Anywho..det verkar lösa sig nu så snart har jag slutat morra bland folk och vill passa på att dementera alla rykten om att detta morrande och fräsande har något med rabies att göra, jag faktiskt har tagit mina vaccineringar!!
Over and out ;)

Ta inget för givet..

2010-02-19T08:13:00.000-08:00

När vardagen rullar på så är det lätt att man börjar ta sina nära och kära för givet utan en tanke på att idag kan vara sista dagen tillsammans. När något sedan händer så får man sig en tankeställare. Det fick jag igår, en mycket otäck och alldeles för verklig sådan!

Jag hade kunnat förlora både Raijah, Tindra och Zafir om ödet velat mig annorlunda. För er som inte redan hört vad som hänt så tar vi det från början..

Jag jobbar på hotell Wasa inne i centrala Umeå. Det hotellet har ett underjordiskt garage som jag alltid parkerar i när jag jobbar och då har jag alltid hundarna i bilen. Praktiskt då jag har dem nära och garaget är varmt. I Onsdags fick jag en förfrågan om att jobba mellan 18-21 samma kväll. Min första tanke var att tacka ja som vanligt, men sen ångrade jag mig då jag hade så mycket skolarbete. Klockan halv åtta den kvällen ser receptionisten att det kommer upp rök i trapphuset från hissen. Hon går ned en trappa till en rökfylld korridor. Därifrån ser hon ut i garaget och möts av ett metertjockt lagar rök i hela taket och höga eldslågor som slår upp längs väggen. Hotellet evakueras och brandkåren kommer snabbt ut och släcker elden. Men rökskadorna är omfattande, flertalet butiker får stänga och hela kvarteret luktar brandrök, för att inte tala om hur rökskadat hotellet blivit. Men värst av allt var det att se bilarna som drogs upp ur garaget. Fulltsändigt täckta av sot och aska oavsett var i garaget de stått parkerade. Hade jag jobbat så skulle jag ställt mig på mina vanliga plats, bredvid containern som brann. Tindra, Rajiah och Zafir skulle inte ha haft en chans att överleva, de skulle ha slutat si na liv där i min bil.

Jag har så länge jag kan minnas haft väldigt stor respekt för eld och alltid blivit väldigt illa berörd av bränder där någon omkommit. För några år sedan brann det ned ett stall i Gällivare med tre hästar kvar inne i stallet och än i dag blir jag påverkad av att tänka på det, så tanken på att jag kunnat förlora mina älsklingar gör mig rakt illamående!

Så nu uppskattar jag dem extra mycket kan jag lova och ger dem extra mycket omtanke, något de inte begriper ett dyft av men de verkar onekligen nöjda med den förändringen =)

Men som sagt, nu ville ödet annorlunda och det är jag tacksam för!

Till något roligare..igår packade jag in mig själv, hundar och Sara i bilen och begav mig till stans största snöhög, belägen vid Strömpilen. Man blir som ett litet barn bara vid åsynen av denna fantastiska skapelse och att få klättra i den är som julafton all over again!!

Här kommer lite bilder också:

2010-02-05T01:40:00.000-08:00

Wohoo, äntligen är det fredag!!
Igår kom ett sms från EvaLena som har Kilah. Kilah är nu röntgad och fri på sina höfter med ett stort och fint A, härligt!
Nu är det alltså bara 4 valpar kvar..Jag har hört mig för lite var man ska röntga sin hund om man gör det här i Umeå och har från säkra källor fått höra att det är Röbäck som gäller.
Det är ju trots allt ett väldigt viktigt moment om hunden skall gå i avel och då vill man ju verkligen att det blir rätt gjort för bästa möjliga resultat. Och ja visst, nu säger säkert många av er att har de fel på höfterna så syns det ändå och det håller jag helt med om. Men om de INTE har fel på höfterna och hunden ligger illa när plåten tas kan man få ett synnerligen missvisande resultat. Så Röbäck it is!
För övrigt så är jag väldans valpsjuk just nu, ska åka och hälsa på en bekant som just nu har ett helt gäng goa Flat-valpar hemma, jag blir säkert botad från min valpsjukad å..eller ås inte. Det är så illa så jag har till och med bestämt namn-tema för nästa kull, OCH kikat lite på vilket jag vill ha i den händelse att jag behåller en valp...Jag och Raijah ska även vara med på lydnadsprov den 8e maj hade jag tänkt, det gäller väl att plocka så mycket meriter som möjligt innan mars nästa år då fröken fräken ska paras. Så, då var det sagt, mars 2011 allihopa, då gäller det, nästa kull i Strong Souls regi om allt går som det ska.

Ha en bra fredag nu.
/Jenny

Snö, lappgubbar och mera snö...

2010-02-03T23:35:00.000-08:00

Här fortsätter snön att trilla ned från himlen..När jag flyttade till Umeå hade jag accepterat tanken på att det nog inte kommer att vara så mycket snö, snarare mer slask. Men det gjorde inte ås mycket ändå, jag tröstade mig med tanken på att då blir det ju sommar fortare..Bah, vilken nit!!
För andra året i rad är det minst lika mycket snö som hemma i Gällivare, minst...snöhögarna utanför lägenheten blir bara högre och högre, vilket leder till att den lilla samegubben i mig bara blir med och mer obstinat...Imorse när jag tittade ut (kl 04.30 för att vara exakt!) så hade snöhögen växt ytterligare. Och då var det som att den sista lilla spärren av vanligt folkvett fulkomligt släppte för min lilla samegubbe..han står numera och hoppar jämfota upp och ner och skriker "jag vill, jag vill, jag vill!!!!!"..Mössan hans har trillat ned över ögonen i all ilska och inte blir han gladare av att jag försöker förklara att när man snart ska fylla 25 år så är det liksom inte okej att bygga snögrottor, leka herre på täppan och åka kamikaze-tefat i den största snöhög man kan hitta...att döma av illtjuten och alla svavelosande svordomar, förbannelser och hot om knivar i sömnen så måste jag kanske trots allt följa den där inre rösten och bege mig ut..så om ni passerar Magistervägen någon dag alt. läser i tidningen om någon galen student som härjat i snöhögarna på Ålidhem..ja då är det bara jag som släppt alla hämningar och goes bananas..

Bilder på hundarna

2010-01-22T00:17:00.001-08:00

Eftersom att min hemsida fungerar lite sisådär ännu finns det inga bilder på pärlorna. Lägger därför upp dem här tillsvidare så ni som vill kan kika på hur damerna ser ut. Enjoy och hör av er om ni undrar över något!

Classic Dreams Till Tomorrow och hennes dotter Strong Souls Take My Breath Away

Svch Classic Dreams Till Tomorrow
2003-09-04
e: Arto Vom Nollenwald
u: Cottillions Acumen Ambria
HD:A
Mentalbeskrivning:GK
Viltspår: Svch
Mhk: 60cm
Bett: Korrekt

J Strong Souls Take My Breath Away
2008-04-03
e: J Svch Nordv.07 Classic Dreams Quick In Fields
u: Svch Classic Dreams Till Tomorrow
HD: Ej genomförd ännu
Mentalbeskrivning: Ej genomför ännu
Bett: Korrekt
Mhk: 62cm
Eftersök: Uhkl 9 vatten 10 spår
Jaktprov: 2a pris Uhkl/fält
Viltspår: GK Anlag
Utställning: BIR, BIG-4

Lågsäsong..

2010-01-18T13:09:00.000-08:00

Det händer inte så mycket just nu faktiskt, inte när det gäller hundarna i alla fall.
Katarina med Ice har varit här i en vecka och hälsat på, mycket mysigt har vi haft!
Snön fortsätter att dala ner men kylan har tack och lov gett med sig så nu är det riktigt behagligt ute.
Min nya medryttare till Danika verkar trivas och Danika verkar trivas med henne, vilket känns skönt. Extra skönt är det att kunn avara helt stallledig några dagar i veckan, särskilt nu när skolan börjar igen.
Lite positiva nyheter är att Strong Souls Hot Stuff "Leo" är först ut med sitt röntgenresultat från HD-röntgen. Ett stort och fint A fick han, härligt!
Nu är det bara resten av gänget kvar, de flesta har redan inbokade tider för röntgen och det börjar närma sig för oss allihopa tror jag, lycka till!

Varma hälsningar
Jenny & co.

Istiden har tagit paus..

2010-01-10T13:00:00.000-08:00

Hej där, och god fortsättning på det nya året!

Här hos oss har året börjat med ett helt sanslöst kallt väder..ingen av damerna grå hade någon lust att göra annat än ligga inne i värmen i soffan..vänlig som jag är så kan jag ju inte tvinga dem att gå ut så vi har spenderat större delen av tiden i soffan :)
Nu är Katarina här med Raijahs brorsa Ice. Tack och lov är det riktigt varmt och skönt ute nu så vi hade tänkt fara och dra lite med hundarna. Bilder ska tas, var så säkra!

Ha det gott.
/Jenny

Kontinuerligt var det här!

2009-12-31T04:07:00.000-08:00

Så var det nyårsafton till slut ändå. Tiden går visst vare sig man vill eller inte...
Som vanligt så jobbar jag på nyårsafton fast bara till kl 15.00 den här gången. Sen blir det middag med vänner och utgång, som vanligt det också. Det blev ingen resa till hundvänner i Skellefteå som det var planerat eftersom att jag jobbar imorgon också, trist.
Kan konstatera att det för ovanlighetens skull snöar..IGEN!
Lapptofflor snöar det dessutom, så det lär väl vara hur mkt snö som helst snart igen..
En kort summering av året som gått så kan jag bara konstatera att det har varit både upp och ned.
Min hundinstruktörs-examen togs i våras och den första valpkursen är avklarad, härligt!
Sommaren flöt på med arbete och härlig hundträning. Jag har numera bara två hundar kvar, Tindra och Raijah. Kilah har flyttat hemifrån och har nu ett nytt hem hos Eva-Lena i Karlstad. De sista papprena skrevs för några månader sedan. Visst var det lite vemodigt, något annat kan jag inte säga. Men det känns bra att veta att Kilah har det jätte bra hos Eva-Lena och att de trivs tillsammans.
Det årliga kennellägret hos Classic Dreams var givetvis lika roligt även i år. När det gäller eftersöket så har Raijah, Atlas och Ice klarat 9 på vatten och 10 på spår.
Atlas har klarat alla blodspår och kan numera titulera sig Svensk Viltspårs Champion, Grattis!

Under en härlig höstvecka har vi varit hos Pernilla och Rolf (Kennel Classic Dreams) på deras fantastiska Älviksholm. Det blev en vecka fylld av välbehövlig och lärorik fågel- och jaktträning som avslutades med fältprov. Återigen så var det Raijah, Ice och Atlas som visade framfötterna och tog hem sina 2a pris på fält. Jätte stort grattis till Katarina och Björn med Atlas och Katarina med Ice, ni är så duktiga!!
Alla dessa fina meriter som Lyrics-kullen har plockat i år berättigar mig att ansöka om bruksavelspris till Tindra, vilket jag givetvis kommer att göra.

När det gäller den lite större fyrbentingen, Danika, så har det hänt en hel del där också. I Juni så lastades hon och kördes iväg till Luleå för betäckning. Det tog ett tag innan damen i fråga tyckte att hingsten dög men till slut så blev det två språng den 17e juli. Så nu är Danika betäckt med den svarta arabhingsten Nordique. Jag väntar med spänning på att få se om det anländer en svart liten krabat till våren.
Danika har även hunnit med att skada sig rejält. Strax efter hemkomst från Luleå så har hon på något mystiskt vis slagit upp hela en framknät. Ett rejält köttsår med ett djupt jack rakt in mot knäleden höll oss på helspänni ett par veckor. efter en hel del penicillin sprutor och ett oändligt antal bomulls- och natriumklorid förpackningar så har hennes sår äntligen läkt och hon är nu igångsatt. Veterinärräkningen som följde på det vill jag helst bara glömma..

Ja, det var väl nästan allt som hänt i år..lite händer ju fortfarande, det är en del "work in progress" men det tänker jag inte avslöja något mer om förrän allt är klart.

Ha nu ett riktigt Gott Nytt År allesammans och må ni få en fantastisk start på det nya decceniet.

Varma hälsningar
Jenny & co.

Kontinuerligt..

2009-12-29T08:01:00.001-08:00

Jag har ju lovat stort och heligt att jag ska bli bättre på att uppdatera min hemsida/blogg, så det är väl bäst man sätter igång med det då.

För ovanlighetens skull så tog jag mig faktiskt upp klockan åtta imorse (istället för två) vilket innebär att jag bara missade en timme av min tvätttid, så nu kan jag ha på mig matchande sockar också =)
En sväng in på utebutiken vid lunch och jag insåg att den butiken skulle jag kunna shoppa ihjäl mig i..om man bara haft råd alltså..hur som helst, jag och Jossan kollade lite på grejor inför tre-veckors turen som vi ska göra i Sarek i sommar. Jag har aldrig fjällvandrat tidigare men anser att ska man göra något kan man lika gärna göra det ordentligt..så tre veckor borde väl räknas som ordentligt..Det ska verkligen bli jätte spännande, tro mig, jag kommer att använda kameran så den glöder..

Nu är det dags för finmiddag hemma hos mamsen..

Ha det gott!
/Jenny

Nu är julen slut..

2009-12-28T10:42:00.000-08:00

Sammanfattningsvis kan jag ju bara konstatera att det har varit en fantastisk jul i goa vänners sällskap!
Min mysigaste vän Jossan är här och hälsar på sedan lite mer än en vecka tillbaka, och har således firat julen med mig och min tokiga släkt. Det har utan tvekan varit den roligaste jul jag haft på länge!
Lite utgång på krogen har det ju givetvis också varit, det hör ju till att man gör något roligt med sina vänner också..och roligt har vi haft, något annat kan man knappast säga :)
Nu är däremot smestern slut..eller ja, allt ätande utan en enda tanke på konsekvenserna i alla fall. Idag togs de första smärtsamma stegen mot beach 2010..eller var det 2012?!
Hur som helst, jag, Jossan och Åsa begav oss med bestämda steg mot gymet och skötte oss riktigt bra faktiskt..träningsvräken lär med andra ord infinna sig som ett brev på posten snart.

Förutom allt det så har det snöat i Umeå..massor med snö..Efter lördagens utgång så skulle min bil inhämtas på söndag kväll (den hade fått sova borta). Visst, hade det ju snöat en hel del under natten, det visste både jag och Jossan..men när vi kom fram till Jossans bil, eller det som bör ha varit hennes bil i alla fall. Ja då kunde vi inte annat än att skratta åt eländet..skrattandet fortsatte när min bil skulle ut ur sin snögrotta också. Jag har tyvärr inga foton på katastrofen så ni får tro på mitt ord när jag säger att snön gick upp över motorhuven på båda bilarna...

Nu är det dags för lite thé och en rond alfapet..jag misstänker att jag kommer åka på stryk..som vanligt =)

Ha en fortsatt mysig jul- och nyårsvecka allihopa!
/Jenny & co.

Hej igen!

2009-12-21T18:23:00.000-08:00

Ja jag vet, vid det här laget har de flesta av er hunnit tänka tankar i stil med: "Ååhhhh vad hon är dålig på att uppdatera", "Herregud vilket långt startsnöre människan har" och kanske den mest frekventa "Vad i hela friden ska hon med en blogg till?!".
Samtliga suckar, tankar och morranden är väl berättigade då det är (som någon nyligt påpekade) äöver två månader sedan jag uppdaterade min blogg. Och hör och häpna, snart ett helt år sedan jag uppdaterade min hemsida!!
Allt har dock sin naturliga förklaring..
Teknik är djävulens påfund för att bringa människan, alternativ mig, i fördärvet. Teknik och jag är ungefär som olja och vatten så det var väl bara naturligt att min dator skulle haverera till slut. Kort sagt, datorn pajade, bara Maria vet varför och jag gissar att du sitter och ler nu..för jag tänker fortsätta hävda att det inte var mitt fel om det så ska bli min död!
Hur som helst så har jag en underbar mamma. Jag fick en ny dator av henne och det må jag säga, den är fantastisk. Så nu, äntligen, håller jag på att göra en helt ny hemsida som ni kan njuta av. Fylld med nya bilder, ny information och massa nya äventyr, regelbundet uppdaterade..

Hoppas det duger =)

Varma hälsningar